I går vaknade vi fortfarande alldeles segerrusiga. Segerns sötma är ljuv. Vilka fantastiska hästar vi har. Vilket fantastiskt Team vi är där alla hjälps åt o glädjs med varandra. Härligt!

I lördags blev det sent. Dopingen drog ut på tiden eftersom en viss dam vägrade å kissa. Vi var bland de sista iväg från Åby. Å efter att ha fyllt bilen med bränsle o oss själva med det som erbjöds så satte vi av hemåt. 4,5 timme senare var vi framme. En räv syntes annars var det lugnt på vägarna. Gillar å köra. Tränaren vill helst vila sig där bak o det är klart han ska få. Kan nästan köra hur långt som helst när jag väl satt mig bakom ratten. Men bara om jag har Apelsin Marabou, Turkisk peppar, sura bilar, en å annan frukt och så lite ljummet te. Ingen vidare diet direkt men håller en vaken. Är ju inte superchaffisklass direkt för dom lever på cola o cigg har jag hört. En go spellista är viktigt åxå. I lördags var det Uffe som höll mig sällskap. Han sjöng för fullt om tisdagsmorgnar, en blå himmel, en sång som försvunnit, om att ha ryggen fri, att man ska gå ut å va glad o om hur lycklig han är. Verkligen inte illa. Det piggar upp. När vi kom hem på natten så hade Louise (Arvids skötare) fyllt hästarnas krubbor med smaskiga morötter. Så gulligt!